fellini06

Blev ju tyvärr ingen uppdatering igår, vilket jag ber så hemskt mycket om ursäkt för. Jag och Erika var på bio och såg Narnia. Jag älskade filmen, men så är jag ju också uppväxt med serien sedan barnsben och Aslan är min stora idol *s*. Helt underbar är han ... Satt och väntade och väntade att han skulle dyka upp å trodde ett tag att det inte skulle ske, men så dök han upp.

Glömde väga mig igår och även imorse ... men här kommer dagens titt iaf:

Vikt: 55.7 (Kom ihåg att detta inte är morronvägning plus att jag har kläder på och precis kommit från gymet, så ska bli spännande och se imorrnbitt om jag faktiskt gått ner lite)

Bröstpress: 3*10 (9kg)
Tric.press: 3*10 (9kg)
Framåtlutad hantelrodd: 3*10 (15kg - Har ökat på sedan i fredags, enligt vad jag planerat med 2.5kg)
Pushdown: 3*10 (10kg)
Sittande rodd: 3*10 (30kg)
Magmaskin: 3*50 (20kg)
Cable cross: 3*10 (6kg - E hur svag som helst på denna, så måste träna upp mig. Får rätt bra kontakt men inte hundra)
Ländryggsmaskin: 3*10 (30kg)

Nu blir det kyckling med past här ... micron piper för fullt. Tog fram en matlåda ur frysen å micrade på. Så smidigt med lådor, för då blir det inte att man frestas lika mycket att äta onyttigt eller snabbmat =O).

Hej hopp

Jag följde med Erika och Mats ut till Kornsjö och kollade runt lite bland marknadsståndena. Trevligt och det blev ju kanonväder, jag som var pessimist och tog långärmad tröjja. Gullrumpan Erika att pysslat ihop en ursöt påse med småpresenter till mig ... å jag som redan fått present ju å nu fick jag mer ... snääälla du ... TACK så mycket ... glömde krama dig. Men jag flög ju nästan in i dig istället där på marknaden *s*.

Jag vet att muskler väger mer än fett, men lite oroad blir jag ju när jag gått upp 5.6kg ... så Erika loooova å säga till när du tycker det ser ut som jag blivit minsta mm fetare än tidigare. E så himlans nojjig över det här nu ju ... Eventuellt blir det mer skrivande i bloggen senare ... annars Have a Nice Day !

En lördagkväll som denna och pank som jag är, så har jag nu legat i divanen ett par timmar och kollat på Terminator maraton, eftersom jag tyvärr missade rätt många avsnitt då serien gick för inte så länge sedan. Får se vad det blir efter det, men blir iaf lugn hemmakväll. Har varken lust eller råd att gå ut och festa nåt. Tittat på lite produkter som jag är grymt sugen på att beställa för att ge min träning en kick. Måste ju se över min ekonomi också, men i höst oavsett om jag börjar plugga eller jobba, så kommer jag att beställa följade hos styrkadirekt.se:

Lipodex: med licaps som gör det möjligt för kroppen att ta upp ämnet fortare, bra när man vill gå ner i vikt eller deffa
Hy-Pro: tillför aminosyror, som förebygger muskelnedbrytning och verkar snabbt

Sedan vet jag inte riktigt. Har inte kollat runt så mycket, måste nog känna efter lite vad som kan passa mig och så =P.

Idag har det inte blivit någon träning, har vilodag lördag och söndag, för att låta kroppen återhämta sig. Vila är A-O om man ska bygga muskler. Överträning leder till att musklerna bryts ned istället och bi-effekter som musklerinflammation kan uppstå. Tog en morronpromenad med Fellini i sedvanlig ordning och kände att det räckte. Är lite mör i lårena sedan gårdagens löppass.

Vikt: 55.6kg (Har gått upp 0.6kg sedan gårdagen vilket kan bero på vätska i kroppen)
Frukost: Lätt A-Fil, musli, ½ liter vatten
Lunch: Italiensk kycklingsallad med pasta, ½ liter vatten
Middag: Sardinmackor, ½ liter vatten
Kväll: Yoghurtsnacks, ½ liter vatten

Lillördag tog över mina fulla sinnesbruk igår och gjorde mig både småfull å väääldigt glad. Hade hur skoj som helst, mycket för att jag inte hade några som helst förväntningar. Läxade upp två killar, som var kompis med Micke.L, som jag känner. Försökte förklara för dom hur man INTE raggar på tjejer, men att oavsett vad dom försökte med, skulle dom inte lyckas med mig iaf. Den enda killen, Anders, kunde inte acceptera att jag inte var intresserad av honom eller hans bror, utan insisterade på att jag var blyg. Jo JÄVLAR ja ...

Pressat på gym idag efter att ha tagit en fika på stan med Erika. Nu har jag precis tryckt i mig lite proteiner i form av kött, kokt potatis och gurka. Jag äter som bara den numera, iaf för å vara lilla Linda, som brukade äta som en myra förut. Nu äter jag väl som en lite större myra då =P.

Nedan en lite bild på mig och Maria, från utegården på Olles. Fan va vi e snygga OCH fulla *s*. Därefter följer en underbar låt som jag undrat länge över vad den heter. Den spelas alltid till trailern av "Berättelser baserade på verkliga händelser".

Nu blir det promenad med Fille å en sväng på ICA å inhandla potatis.

Puss Puss
L

Det har ju hänt en del sen jag skrev sist. Vet att jag är dålig på att uppdatera bloggen och egentligen har jag ingen acceptabel ursäkt för det hela heller. Säger bara som det är, jag har inte orkat. I onsdags var jag på bio med gulliga Erika, å hon bjöd mig. Vi hade en liten privat VIP-visning, kan man säga, eftersom hon och jag var de enda i hela salongen. Men roligt hade vi iaf, å proppade oss fulla med pop-corn och fanta. Tack så mycket gullet för biodejten, jag hade en toppenkväll med dig, som alltid. Saknar dig nu lite när du e på vift i Örebro.

Igår fyllde jag år, jaja, inget å göra nåt större väsen över, då jag ju inte e så himlans för sånt, men det vet nog en del iaf. Hursom, mina päron kom hit i sällskap med Anita och Nils-Åke (min faster å farbror). Fick pengar av dom och ett rätt skojigt kort, som mamma hade hittat =O). Sen när vi hade fikat klart så ringde mobilen, det var Fredrik som ringde, å sa att han, Stefanie och Emilia-Sophie skulle åka å bada, för det var så fint väder i Sthlm. Döm om min förvåning, och glatt överraskad, när det ringer på dörren å där står dom =O). Hur kul som helst. De hade åkt bil från Sthlm upp till Sollefteå över natten, å komme fram 04:00 ca. Mamma visste såklart om överraskningsgrejjen =O).

Blir tidig kväll för mig, då jag ska upp och jobba imorrn. Jo, ni läste rätt, jag har fått ett extra studentjobb, genom Manpower. Så jag är uthyrd till AmEx några dagar varje månad. Men jag ska prata med avgående chefen imorrn om de andra tjänsterna han pratade om då jag och kontaktpersonen på Manpower var där i Tisdags. Hoppas så på ett heltidsjobb, så nu får ni hålla tummarna för mig.

Puss å Kram alla sötisar

Linda

Blev väckt av min morsa imorse. Lagomt irriterande, så satte mobilen på ljudlöst å försökte somna om. Gick inte mer än 15 minuter så ringer människan igen. Å då blev jag på så förbannat dåligt humör, så låg å tjurade å försökte somna men gick inte, så klev upp runt 10.

Ska på AF imorrn å skriva ut lite papper å så för två tjänster jag tänkt söka. Vill så otroligt gärna ha jobb, så det finns inte. Har iaf lyckats få ett extraknäck på några dagar i månaden. Då har jag ju åtminstone fått in foten på ett ftg ... å det e väl en början iaf.

Jag har lite funderingar hur jag ska tackla saker å ting, som det här med killar, å vissa killar. E så jäkla less på å va singel nu, men samtidigt så vill jag inte slänga mig in i första bästa. Men, sen när det väl börjar bli allvar, då backar jag ... märkligt va? Jag tror det beror på att jag e rädd för att släppa på känslorna å riskera att bli sårad igen.

Vill bara vara lycklig, glad å kär och att någon ska känna detsamma för mig

Usch, nu är jag verkligen i en sån period då jag mår så otroligt dåligt över min framtid och ekonomi. Folk ser så lätt på det och verkar rycka lätt på axlarna när de säger: "Du får säkert ett jobb snart". Men fattar dom inte? Hallå? Jag har sökt jobb nu i ... hmmm ... få se, 9 månader ungefär och inte ett enda jävla napp. Jag kom ju förvisso in på den ena av de två utbildningar jag sökt för hösten, men jag kollade upp på csns sida och jag kommer ha gjort upp med mina veckor som jag får söka studiemedel. Så hela sista terminen 2009 samt hela januari 2010 kommer jag vara helt utan pengar. Hur klarar jag mig då? Jag söker jobb, de jag kan söka. Sen säger folk att jag ska söka ALLT. Jamen, va fan, de får ju ändå tänka på att jag inte kan ha ett jobb där jag får jobba 1 timma nån gång ibland och utan något som helst schema eller framförhållning. Jag kan inte heller jobba till en lön, som är lägre än vad jag har i inkomst nu. Begriper folk-satans-idioter inte att jag har hyra och räkningar att betala och behöver även mat för å leva? Använd hjärnan för helvete .... ! ! !

Nu ska jag sitta å se fram emot de tonvis med högar av uppgifter som måste göras för de 4 kurser jag läser under sommaren. Kurser som inte kommer ge mig ett jävla jota, men som jag måste läsa för att få csn.

Tack å Hej ! ! !

Jag vet inte hur långt tid som har passerat, men jag vet att det är något väldigt speciellt med honom. Inombords blir jag alldeles varm, när jag tänker på honom men samtidigt blir jag rädd. För jag vet att vi bara är vänner och om jag släpper ut mina känslor är jag rädd att jag inte kommer att kunna stoppa dom. Jag vet varken ut eller in, ska jag bara låtsas som ingenting och blunda för vad jag känner? Ska jag berätta för honom? Han är en så underbar person att jag vill inte förlora honom. Men jag blir galen av att inte veta ifall jag har någon chans överhuvudtaget? Vågar jag fråga eller ska jag förbli tyst?

I want to be a part of your life. I want to be in your heart.

Linda

Idag har ja äntligen fått träffa min underbara Erika. Vi fikade på Barista. Precis som hon skrev i sing blogg, så var ne dyrt, men gott som attans. Vi shoppade också, å för en gångs skull shoppade ja mer än henne ;O). Nu har ja precis käkat pasta me köttfärssås. Längtar tills imorrn då ja får bege mig till gymet igen. Har blivit lätt beroende av gymet nu.

Ja funderar så mycket va ja vill och va ja känner. Vet att de e känslor som ja inte borde ha å ja e rädd å förlora honom om ja öppnar mig å visar va ja känner å tänker. Det e känslor som vuxit fram dag för dag, allteftersom vi lärt känna varann. Ja kan inte släppa taget om honom och ja vill så gärna ta reda på va som finns där nedanför bergssluttningen. Men, ja e rädd å förlora fotfästet och falla.

Låten nedan e iaf tillägnad honom. Du betyder så mycket för mig. Tack för att ja får vara en del i ditt liv å tack för att du vill vara en del av mitt liv.

Puss å Kram

Det e märkligt hur saker och ting kan förändras så fort. Jag har kommit över allt som har med Magnus att göra, förvisso fortfarande sårad, särskilt efter det han gjorde nu senast, men det finns inga varma känslor kvar för honom. Så, alla underbara vänner, särskilt du Erika, hade rätt, som så många gånger förr: Det tar tid att läka, men det går över, och det visste ja också att det skulle göra så =O). Tack för att du funnits där vid min sida i med- och motgång.

Det finns personer i mitt liv som ja bara måste ha kvar. Personer som ger mig så mycket glädje och mening i mitt annars ganska så tråkiga liv. Ja har hittat en vänskap så värdefull att ja aldrig vill släppa taget ... men ja undrar hela tiden över var denna resa ska ta mig? För ja tycker så otroligt mycket om honom. Ja blir så glad och varm inombords bara ja tänker på honom. E de så sann vänskap ska vara, eller e det nåt mer? Vet inte om ja vågar eller vill veta svaret på de, med risk för att bli besviken igen. Sägs det inte att vänskap e värt så mycket mer? Ja vet bara att ja inte kan släppa taget.

Tillägnad en speciell person:

Måndag och tisdag har ja klivit upp tidigt, för att sova på bussen ner till Härnösand. Där har ja haft föreläsning på Mittuniversitetet, i en kurs - Bild & Sprakande Färger. Oerhört rolig kurs och lärorik, för mig som älskar konst, design osv. Men, eftermiddagarna blev ju lite tröttsamma. Var dock inte ner idag som tänkt, eftersom ja mådde ganska dåligt och hade även väldigt ont i magen och levern. Tog mig nästan inte ur sängen, så blev kvar där och somnade om.

Blivit väckt både måndag- och tisdagnatt av ett antal sms, från Peter. Det e Magnus chilenarkompis från Vännäs. Han smsade även ex antal gånger under min vistelse i Härnösand. Fick veta att han hade fått mitt mobilnummer genom Magnus mobil. Sen om han snokat i den, eller om Magnus gett ut det kan man ju bara spekulera i, eller inte. Who fucking cares? Inte efter vad Magnus gjort mot mig. Ja trodde seriöst inte att man kunde må sämre eller bli mer sårad, än ja e nu. Har varit oerhört lessen, inte för att ja känner saknad, utan för att ja känner mig så otroligt kränkt i min integritet och utnyttjad av mina känslor ja haft för honom, Hur en person kan stå och avslöjja det mest intimaste som två personer har mellan varann, förstår ja inte. Att sedan dessutom spä på detta med att hitta på en massa jävla lögner ungefär som att ja skulle va nån jävla hora eller porrskådis, som ställer upp på ALLT, gör inte saken mycket bättre. Att Peter sedan fattar tycke för mig, baserat på detta, gör saken bara ännu stördare. Har bara en sak å säga, Magnus, du kan FAN i mig dra åt helvete. Önskar att ja aldrig träffade dig.

Efter påtryckningar och påtagliga kommentarer från en viss tant, ehm, oj, menar tjej *fniss*, så måste ja ju plita ner nåra rader här i bloggen då. Vaknade 4:00, ställde om klockan till 4:40 för ja var så dödens trött efter att ha legat vaken för länge å surrat i telefon =P. Sov på bussen hela vägen ner till Härnösand (Fy fan vilken tråkig stad). Föreläsningen var superskoj. Vi fick lära oss att måla i akvarell, komplementfärger, svart och vitt m.m. Skyndade mig fort som satan för å hinna me 17-bussen hem till Övik igen, men tro fan att ja missade fanskapet precis. Skoj, NOT, så fick glatt sitta där på busstation å beundra den otroligt vackra (inte alls) omgivningen i underbar Härnösand tills nästa buss, som gick 18:15. Somnade på bussen hem av utmattning. Äntligen hemma nu å ögonen känns sönderknarkade ... hmm, inte för att man väl brukar stoppa knark i ögonen eller?

Känner mig så kramsjuk att de finns inte ... Men ja e iaf gla nu och inte lessen längre. Vill skicka en yper-gullig kram till min bästaste Erika å en ännu gosigare kram till en annan person, som bor nånstans neröver landet ... Nej, inte min storebror, även om dom dock har samma namn ;O). Puss å Kram på dig Älskade vän ... å du me Erika, du e inte bortglömd för de ... =O).

Här sitter jag i soffan och tittar runt i rummet. Ögonen blir suddiga och jag känner hur en tår sakta bildas och långsamt rullar nedför mina kinder för att landa och dunsta bort. En till tår bildas och jag blundar och försöker desperat att fly från mina egna känslor. Förtvivlat kryper jag ihop och önskar att jag kunde vakna upp ur denna mardröm.

Folk kan inte förstå, de kan inte sätta sig in i hur jag känner och de rycker lättsamt på axlarna och tycker att jag bara borde glömma. Jag tillåts inte gråta, sakna eller låta mitt hjärta långsamt slå sina sista slag för den personen som fanns i mitt liv. De tycker att allt borde kännas lättare nu och att jag bara ska gå vidare. De förstår inte att ett hjärta som fortfarande slår och håller en plats öppen för honom, inte kan stänga av och låtsas som inget hänt. Alla sår läker förr eller senare, men en del tar längre tid.

Jag har inte glömt, jag har inte slutat känna

Linda

Jag har sovit relativt bra nu de senaste två nätterna. Istället har jag börjat drömma massa saker. I natt drömde jag att jag var hos Magnus igen och hälsade på. Barnen blev jätteglada å se mig och det kändes så otroligt bra. Tindra skulle visa mig hunden hon fick av mig då hon fyllde år och Emilia var jätteglad att jag var tillbaks. Vi var tillsammans igen allihopa och jag kunde sucka ut och veta att allt bara varit en hemsk dröm. Vaknade och insåg att det var just vad det var, bara en dröm. Har satt upp teckningarna på kylskåpet. Jag fick teckningarna av  Emilia och Älva första kvällen jag var där.

Trots att jag fått lite mer klarhet i saker och ting kan jag fan inte släppa det. Det beror nog på att Magnus e den första killen som påverkat mig så otroligt starkt. Såhär kände jag aldrig med de tidigare ex:en i mitt liv. Jag har aldrig känt mig så säker på mig själv och mina känslor som med honom. Frågar mig hela tiden vad han egentligen vill med sig själv, sitt liv, och vad han tycker att han får ut av att hålla på, på det här sättet som han gör. Det är så knäppt, men jag är så otroligt kär i honom att jag skulle vara beredd att glömma och förlåta allt och ta honom tillbaks på direkten, otroligt va? Men, han vill inte ha mig tillbaks. Vette fan va han vill egentligen. Det e¨så mycket han verkar ljugit om, och levt som två olika personer. Skrämmande hur mycket man tror att man vet och hur lite som faktiskt är sant.

Ska åka till Solle ikväll kl.17:10 med bussen, dvs om min "älskade" lärare i Engelska A -kursen svarar på mitt mail och ger mig dispens på bokrecensionen för boken som ska vara klar på måndag, dvs det datum då skit-adlibris kommer skicka boken. Snacka om snabblevereans ... NOT ... 1 hel jävla vecka ...

Vi hörs nåt ...

Kram på alla mina underbara vänner som ställer upp och finns för mig. Ett extra tack och kram till Sandra, som kommit in i mitt liv. Du e en fin, go tjej å underbart snällt mot mig ... tack för att du finns. Inte svårt å se varsifrån Isabella fått sina bra egenskaper från ...

Linda

Natten som har förflutit har inte varit något undantag från föregående natt. Vaknade hela tiden och sov väldigt dåligt, för att sedan vakna igen 4:34 tror jag det var. Det högg i magen och jag kunde återigen inte stå emot tårarna, som bara forsade nerför kinderna. Kommer jag nånsin att få veta vad som hände? Kommer jag att kunna glömma och gå vidare?

Har försökt att plugga Engelska idag och tagit en långpromenad med Fellini, allt för att skingra tankarna från honom och allt som varit. Träffade även Erika idag och fikade på nya "Barista" i Oscarsgallerian. Det var skönt, för då slapp jag tänka för en stund. Jag är så otroligt glad att jag har så underbara vänner som stöttar mig och finns där för mig, nu när jag mår så dåligt. Tack för att ni finns, Erika, Carro, Carina och Mariette. ÄVen en supervarm kram till Rickard som alltid funnits där för mig, sedan vi lärde känna varann.

Skrev en lång dikt på netlog.se, och det var helt från hjärtat vad jag känner och tänker om honom ... han som jag skulle leva resten av mitt liv med. Nu står jag ensam kvar och har förlorat det som betydde så mycket för mig.

Ett brustet hjärta är svårt att läka
En tomhet är svår att fylla
Men tilliten och förtroendet är svårast att återvinna

Linda

Jag ser ingen slut på tårarna och de kommer hela tiden. Det går inte att hejjda och det gör så otroligt ont att jag vet varken ut eller in. Jag som var så lycklig och för en gångs skull på mycket länge trodde att jag äntligen hittat rätt. Inte kunde jag för en sekund tro att jag skulle behöva titta på honom med tårar i ögonen och vetskapen att han inte längre är min. Det gör så ont och jag minns allt, även om vi inte kännt varann länge så gör det ändå lika ont. Jag hade glömt hur det var att vara kär, tills han kom in i mitt liv. Men jag minns exakt hur det känns och bli lämnad ensam, sårad och med så många obesvarade frågor. Nu står jag där igen ...

Tänker han på mig alls? Har han bara raderat mig ur sitt liv, ur sina tankar och ur sitt hjärta? Varför tog jag upp det med meddelandet? Kanske allt hade varit som vanligt och bara om jag hade hållit tyst. Jag försöker verkligen förstå men inget av det här är vettigt. Har aldrig varit med om något liknande tidigare ... det är som att han gått upp helt i rök. Om det är så att han inte riktigt vet vad han vill, att han har mycket och tänka på, varför låter han mig inte finnas vid hans sida för å stötta, så som man gör i en relation. Om jag ändå bara kunde få en förklaring och en andra chans. Jag har ju inte gjort nåt fel, förutom att jag kanske inte är tillräckligt snygg elller nåt? Vad vet jag?

Ta bort all smärta inom mig, jag vill inte ha ont längre. Få stopp på alla tårar som rinner nerför kinderna, för jag drunknar snart i sorgen. Jag vill le igen och känna glädje, lycka och allra mest kärlek. Men, för varje fall backar jag mer och mer och min tillit och förtroende för killar e nästan nere på noll. Han var den första som jag faktiskt känt fullt förtroende och trygghet med. Jag tvivlade inte en sekund på något med honom. Allt kändes så topppen och underbart som det kunde med honom. Jag har inte upplevt något liknande på evigheter och det var verkligen äkta kärlek. Nu står jag ensam kvar medans han säkert redan hittat en ny. Varför?

Linda

Jag har nu kommit hem igen efter vad jag tyckt varit en hel underbar 1½ vecka. Har gråtit i omgångar hela kvällen och sitter bara å darrar i soffan. Vet inte längre va jag ska tycka eller tro. Det gick så fort att jag inte hann me å förstå, men nu är jag åter ensam igen.

Har försökt desperat att nå fram till honom, men utan resultat. Han dizzar mig helt och hållet och jag förstår inte varför? Vad som hänt från igårmorse till nu är helt oförståeligt, tills han kan komma med en vettigt förklaring. Det enda jag kan ana är att mitt sms om hans meddelande på netlog triggade beslutet hos honom. Dock vägrar jag tro och acceptera att han helt plötsligt inte känner något alls för mig, efter allt han sagt till mig och hur otroligt bra det kändes mellan oss då han var här hos mig. Det har kännts oerhört bra då jag varit hos honom också och jag älskar hans barn. Jag såg en framtid med honom och barnen i mitt liv ... en framtid som nu tagit ifrån mig i en handvändning.

Förtjänar jag inte en enkel förklaring? Har han hittat en annan som betyder så mycker mer för honom att jag bara var att kasta åt sidan? Tanken på att någon annan tjej ska finnas vid hans sida där jag varit känns outhärdlig. Han var ju mitt allt och mitt hjärta.

Kärleken sårar och segrar och än en gång går jag ur som förloraren

Linda

Verkar som att det jag tvivlade på var befogat iaf. Jag vet varken ut eller in och har knappt sovit något på hela natten. Att något kan slitas ifrån en och bli nattsvart i ett ögonblick. Det är skrämmande hur fort och utan förvarning det kan gå. Jag är så otroligt förvirrad och lessen nu och vet inte hur jag ska kunna fortsätta utan honom. Jag trodde ju i min enfald att det var han och jag, men det var för bra för att vara sant. Uppenbarligen förtjänar jag inte att vara lycklig, glad och kär. Hur mycket jag än vänder och vrider på det och går igenom allt från första början, så kan jag inte förstå hur det blivit såhär? Gjorde jag nåt fel? Vad har dom som inte jag har? Varför sa att han allt som han sa till mig, om han inte menade det? Är det här slutet nu och vi går skilda vägar? Jag verkar ju iaf inte ha kunnat ge honom det han vill ha och behöver ... men uppenbarligen kan någon annan tjej det ... Hoppas den tjejen kommer uppskatta honom och hans underbara barn på samma sätt som jag gjort ...

//L