fellini06

Blir lugnt ikväll. Ska softa framför tv:n och kurera mig. Min lever blir nog glad också över en vit helg ... Hej hopp

Hello, let me know if you hear me. Hello, If you want to be near
Let me know. And I'll never let you go
Don't ask why. Let's just feel what we feel
Cause sometimes, It's the secret that keeps it alive
But if you need a reason why...
Is it your smile Or your laugh Or your heart
Does it really matter why?
Anywhere, there's a crowd You stand out
Can't you see why they can't ignore you?
If you wanna know Why I can't let go Let me explain to you
That every little dream comes true With every little thing you do
It's every little thing you do That makes me wanna fall in love with you
There isn't a way that I can show you
Ever since I've come to know It's every little thing you say
That makes me wanna feel this way
There's not a thing that I can point to Cause it's every little thing you do

Till min älskade vän, my sister in crime, min bästa vän, Erika

... Var det sannerligen när jag stannade till och fick se dessa underbara boots i skyltfönstret hos Crispin. Men, de lär nog aldrig hamna på mina fossingar *snyft*. 1700:- går de lös på ... vill ha ... dregglar ... Jag får aldrig nåt jag vill ha ...

For You
I must stop thinking for a minute or two. But in my thoughts, I only have you.
You're in my dreams, you're everywhere I go. I don't want to feel this, but I miss you so.
We've known each other for almost a year, but it only took a second to kiss away my tears
So, I'm sorry for my feelings, I know you don't feel like I do. But I only want one man, and that is my dearest you.

Hösten närmare sig med skrämmande steg, vilket märks i luften och att det är mörkt ute redan vid tio-tiden på kvällen. Jag är sådan som lätt blir nedstämd och deprimerad just vid årstidsskiftet mellan sommar och höst. Inte blir det bättre av att jag har massor med andra saker att grubblar och fundera över.

Jag har alltid varit av den principen att inte släppa på känslorna och släppa in någon person för fort. Detta med risk för att bli besviken, lämnad ensam och sårad. Men, hur lätt är det att hålla igen på känslor jag haft för någon under så lång tid. När det sedan verkligen är ett faktum att jag befinner mig i samma rum som honom och allt som jag väntat på så länge händer, hur kan jag då låta bli?

Det kändes hur bra som helst med honom, precis som jag hade tänkt mig. Men, var står jag nu och är vi fortfarande bara vänner eller något mer? Jag vill inte fråga, för jag vet inte om jag vill veta, med risk för att jag kommer att bli besviken när jag får det svar jag inte ville höra. Det har varit enklare att hålla avståndet till honom sålänge vi inte träffats, men i samma stund som jag träffade honom, visste jag, då kände jag inom mig att jag var förlorad.

Jag kan bara hoppas att han vill samma som mig och att det här bara är början. Jag kan inte vänta tills jag får träffa honom igen, men vill samtidigt inte vara för på och tjata ut honom. Hoppas bara att han vill träffa mig igen och att det inte dröjjer allt för länge. Jag har bara en fråga ... dejtar vi varann nu eller är vi fortfarande bara vänner? Bara han kan ge mig svaret.

//Linda

Känner mig riktigt off idag ... blev festa så det stod härliga till igår. Rickard kom vid 13:15, så vi började väl i princip dricka då vi kom hem till mig. Maria, Sara å Micke kom senare, likaså Roger, fast han kunde jag ha varit utan *s*. Det har hursomhelst varit en helt kanonfredag och jag va nog kanonfull också men inte som Sara =P.

Tomas va tydligen på Olles också igår, han hade sett nån av mina kompisar, måste ju ha vart Maria då, men inte mig. Han ringde ex antal gånger i natt på min mobil å även sms:at. Såg det först imorse då jag vaknade ... Sms:ade honom å skrev att jag var där med en dejt. Menar, förstår inte riktigt hans beteende, först träffas vi, strular å sen vill han inget mer än strul. Han vet att jag velat nåt mer förut, så då passar han på å utnyttjar det genom å tro att så fort han e kåt så vill jag ha sex med honom.

Jaja, verkar ju bli fest ikväll igen, fast hör å häpnad inte hos mig utan hos Tony. Så, blir en snabbrunda med Fille sen traska hela vägen upp till terassen. Jag e ju som sagt fortfarande seg, å kommer ta det relativt lugnt ikväll. Såg också att jag endast har 800:- kvar på mitt konto. Hur förklarar man sånt för mamsen då man precis fått 2000:- av päronen å mormor.

Här följer några bilder från gårdagens event här hos mig

Tack å Hej
På återseende
Linda

Jag va sugen på å sola å bada idag. Slängde iväg ett sms till Carro å det visade sig att hon å Örjan skulle ut till Nyänget å slappa på beachen. Snäll som dom e åkte dom in till stan först å hämtade upp mig å sen iväg till beachen. Sååå jävla härligt. Vi såg två span *s* ... en som liknade Orlando Bloom ... å sen nån halvblond korthårig kille i vattnet ... Även tjejer måste få dreggla emellanåt ... ;O).

Solbrännan e obefintlig ... syns knappt, men behövs väl mer än en gång för å bli brun. Vi va där några timmar, sen framåt 15:30 bröt åska, blixt å regn ut ... tur vi hade hunnit in i bilen innan skurarna. Jag pressade mig tom till gymet, trots att jag va så trött efter beachen. Gick sådär, inte mest för att jag var trött, utan jag var så irriterad på allt med mig själv. Magen putade ut, byxlinningen åkte ner, linnet åkte upp, mp3-lurarna lossnade å ramlade ur öronen osv osv.

Nu ligger jag i soffan å softar å ser på nån skräckis med Paris Hilton. Hur bra nu det kan bli ... jaja, i brist på annat. Filmen heter House of Wax för er som e intresserade å vet ...

Sist men inte minst ... en lite hälsning till från beachen ...

Puss på mina pussgurkor

Linda

Det underbara vädret fortsätter, trots att det e stekhett så njuter jag iaf. Sommaren e ju bästa årstiden helt klart, men nog känner jag att det skulle vart hur skönt som helst å legat på nån sandstrand utomlands eller sitta på någon bar å dricka en iskall öl ... Istället står jag å svettas på gymet ... fan måste va knäpp va? =P. Kört bic, axlar, mage i sedvanlig ordning. Tog även mig i kragen å körde ett 30 min löppass på löpbandet också. Förvånansvärt vilken kondition jag fått. Kunde nog lätt stått 60 minuter, men det e ju så förbannat tråkigt. Men, ska det brännas fett så ska ne.

Får se vad veckan har att erbjuda, inga direkta planer sådär. Måste ta tag i pluggande igen för veckan. Fattar inte hur jag kan ha sån grym ångest å må så otroligt dåligt över det här. Jag vill verkligen inte, jag tycker inte det e kul, å jag får bara ont i magen å huvet när jag tänker på det. Fy fan alltså för studentliv ... å allt för å ha inkomst.

Nu ska jag hoppa in o duschen så jag inte skrämmer iväg folk när jag ska på stan sen ;O).

Hej hopp

L

Haft en jobbig dag. Började med att jag betalade räkningar samt hyran. Hade därefter ca 1300:- kvar å då har jag räknat av de 375:- som kommer dras på måndag för gymet också, plus de 200:- jag e skyldig Carro. Tänkte, ok, fine, får väl försöka klara mig på nåt jävla vänster till september. Detta, tills jag kommer till Apoteket och skall beställa min levermedicin, då tanten i kassan säger att jag ska betala över 1600:- för den. Öhm, ok, högkostnad kanske? Men då min ordinarie läkare sa förra gången att jag inte skulle behöva betala alls, blev jag ju rätt paff. Förtvivlad som jag var, men gråten i halsen ringde jag morsan å förklarade läget. Så, pappa ska sätta in pengar på måndag. Jag skäms över å behöva leva på någon annans pengar, men va fan gör man när man sköter ekonomin, e fattig student, å likt förbannat får oväntade utgifter. Jag lever inte längre på existensminimum, jag lever på minusnivå.

Nu ska jag bälja i mig mer vatten, glo på tv. Hej svejs.

Igår var jag och Carro på Olles, vilket var helt ok faktiskt. Men kanske inte värd 190:-. För det första fick vi stå i en gemensam kö, vilket ledde till stora protester från samtliga som hade förköpsbiljetter. Tänk er själva å ha betalat 190:- och sen måste du likt förbannat stå i samma kö som de som inte har några förköpsbiljetter. Rättvist? I don't think so. Ja, in kom vi iaf tillslut, då vakterna efter mycket om och men omgrupperade köerna till två stycken, en förköpsbiljettkö och en för de utan. Så ska det vara. Nordman spelade rätt många låtar, men eftersom jag inte e nåt större fan av dom kunde jag inte hänga med i skrålandet av texterna. Dock fick jag nästan en öl över mig, lukta på svett och nån jävel som fes precis framför mig. Niiiice ... not.

Ja, nu vet jag iaf att Tomas bara e å glömma, men vad hade jag egentligen förväntat mig? Inser att det kommer bli omöjligt för mig att hitta en karl att leva med. Tror folk har svårt å förstå min situation och det faktum att jag börjar sakna allt det där med att ha någon vid sin sida. Bara vetskapen av att det finns någon vars hjärta slår för mig. Kommer det hända inom de närmaste andetagen eller? Rickard har jag ju gått å väntat på sisådär 9 månader nu och med tiden som gått har jag inte blivit mer positivt inställd till killar, så, jag har inte så stora förhoppningar där heller. Bara av den enkla anledningen, att jag tror mig bli mindre besviken och sårad och lessen, när det skiter sig även där, som med alla andra.

Nu ska jag se på tv lite. Lägger upp två egobilder på mig, då det finns de som tror att jag faktiskt retuscherar mina bilder i photoshop för att jag ska se både större ut i muskelväg och smalare ut runt midjan. Så, här kommer två helt oretuscherade bilder på mig. Njut eller fasas av min uppenbarelse ;O).

På återseende alla

Puss
L

Fortfarande inte ett livstecken från Tomas och jag har hållit mig i skinnet från å sms:a honom. Förstår inte hela grejjen bara, om det nu e så att han inte e intresserad av mig ... e killar så att de hellre dizzar en, istället för att vara man nog att skicka ett ynka sms att de inte e intresserad av en? Jag hoppas att han e på Olles imorrn, så att jag kan få någon form av klartecken i det hela. Han verkar ju inte som den typen som skulle bete sig så ... som jag minns att Magnus gjorde mot mig. Samtidigt vill jag inte vara en efterhängsen typ heller ... lite så som jag varit mot Rickard kanske? Känns det som iaf, men han svarar iaf på mina sms *ler*. Men där kan jag gå å bli galen också, för att jag försöker att inte vara för på, men jag kan ju krypa efter väggarna av otålighet, för att jag aldrig får träffa karln. Sen dök Tomas upp från ingenstans ... och även fast jag vet var jag har mig själv i förhållande till Rickard, så kan det stundvis kännas enklare å välja en kortare väg, dvs någon som finns i samma stad. Men, summan av kardemumman e att ingen av dom har ju egentligen sagt rakt ut vad de vill när det kommer till mig. Så, jag står ju likt förbannat här ensam och förvirrad.

Snacka om kul å leva på existensminimum. Kan jag inte bara få ett jobb, hur jävla svårt ska ne va på en skala alltså? Jag lever nu på 196.50:- tills på fredag och då får jag knappt ut nåra pengar heller. Jag vet att jag gnäller mycket, men va fan ska jag göra då? Le och se glad ut och se på alla andra som slipper dessa bekymmer, som inte behöver oroa sig hur dom ska få pengarna att räcka.

Jag sover väldigt oroligt på nätterna nu och kan inte sluta tänka på honom. När jag går på stan, är jag hela tiden på helspänn ifall han skulle dyka upp nånstans. Det känns en evighet och att tiden står still. Jag vet att det bara kommer att förstöra om jag skickar ytterligare ett sms, men det e så svårt. Önskar bara att jag kunde få veta om han känner nåt för mig eller inte. För om han inte känner nåt, så kan jag åtminstone sluta hoppas å fundera. Nu kan jag bara inte släppa taget om honom ... och jag som lovat mig själv å inte gå å bli sådär förjust i nån ny kille.

Det e som att jag skulle kunna spela upp alla de gånger vi träffats på, om och om igen, gå igenom alla detaljer, vad han sagt, hur han betedde sig, reaktioner osv. Det gör mig galen och jag kan inte sitta still, blir rastlös och kan inte fokusera på nåt alls, mer än honom. Varje gång mobilen piper, hoppar hjärtat till och besvikelsen e lika stor varje gång, då det inte e han. Förstår inte vad det e med honom, men han får mig att tappa förståndet och allt med mig själv. Han har nåt speciellt som jag inte kan få grepp om. Jag vet bara att jag vill ha honom här ... nu ... igen ... och kramas ... Fy fan att det ska va så svårt och komplicerat.

//Linda

Veckan som passerat har varit otroligt händelserik. Det började med onsdagen, då det blev lite förfest hos mig med Erika, Sara, Frank, Therese och  mig. Sedan gick vi på Olles och det var hur mycket folk som helst där. Träffade på Tomas där också, vilket var en mycket trevlig överraskning. Ni som har äran och dela mitt händelserika liv, vet ju resten av historien ;O).

Fredagen var tänkt som en lugn hemmakväll, men Sara lyckades övertala mig å ha fest hos mig, så det blev jag, Sara, Maria, Angelica och nån Sofia eller Sofie från Umeå. Hon va underklädesmodell iaf, fick vi veta, och kompis med Angelica. Fredagen slutade även den på Olles, men var inte alls lika skoj som onsdagen. Träffade förvisso lite kännt folk ute, däribland Ida, Mariette och Jenny.

Igår var det partaj igen ... huuugaligen va jag festa *s*. Fest hos mig och det slutade med 13 pers här. Hur skoj som helst, bortsett från att Anders också va med på festen. Hatar den killen verkligen, då det seriöst inte går in i hans hjärna att jag har NOLL intresse för honom.

Dagen började med att jag träffade på Tomas på överplanet av Oscarsgallerian, när jag och Erika gick runt där. Hade förvisso sett honom tidigare, då jag stod med Carro på entréplan utanför Kicks. Iaf, när vi gick där uppe så såg jag honom inne i Dressmanbutiken (tror jag det var). Och som vanligt med mig e jag ju så förbannat feg av mig, så jag försökte kolla åt nåt annat håll åsse skulle vi bara passera obemärkt utanför butiken. Men Tomas såg mig, där han stod längst in i butiken. Han ropade typ "Hej" åsse kom han gåendes ut ur butiken och fram till oss och vi småpratade lite. (Han jobbar som väktare och som vakt på Statt). Jag sa ju såklart inget om å träffas igen å fika eller nåt, bara för att jag e så feg. Men det kändes bra iaf.

På kvällen efter festen hos mig, så hann jag inte direkt prata med honom, då han stod i dörren till Statt som vakt. För Frank skulle fixa in mig gratis, så var bara å skynda på där. Pratade dock några ord med Tomas vid stängning, men blev inte mycket sagt som jag velat då heller, då han va rätt stressad å hade fullt upp med alla som skulle ut å nån kille som bråkade med Tomas.

Fan, jag hatar verkligen mig själv för att jag ska hamna i såna här situationer. Jag har ju träffat Tomas flertalet gånger då han stått som vakt på Statt och även ett par gånger då han jobbat som väktare på stan. Han har alltid varit sådär supertrevlig och gullig och på Olles i onsdags var det ju han som tog initiativ och kom fram båda gångerna. Även nu igår i Gallerian, så då tänker ju jag att han måste ju va lite intresserad. Men, jag hatar att bara gå omkring och inte veta. Vill inte skicka fler sms heller, med risk för att tjata ut honom, så han drar åt sig öronen. Men, bara gå och vänta å vänta på att han kanske ska höra av sig, eller inte höra av sig, å inse att han inte e intresserad ... det e fan sååå jävla jobbigt.

Om jag bara kunde få veta, så jag kan släppa det här, om han inte känner nåt ...

//L

Det är just sånt här som gör att jag inte inolverar mig i killar som jag inte är säker på vad de känner för mig. För när jag tar steget så har jag så lätt att falla dit. Men jag vet fortfarande inte vad, om eller hur han känner för mig. Nu känns det bara jättemärkligt och jag försöker hindra känslorna som bubblar inom mig, men det går inte att stoppa. Från första stunden som jag träffade honom hade han fångat mitt intresse. Jag vill bara inte bli sårad igen, men min stolthet hindrar mig från att ta reda på vad han känner. Jag vill veta vad han känner först innan han får veta vad jag känner för honom. Men hur är det möjligt? Nu kan jag inte sluta tänka på honom och jag får ett sådant härligt pirr i magen när jag tänker på honom. Men, varför skulle han vara intresserad av mig för något annat än lite roligt för stunden? Ändå, så har jag hela tiden tyckt att han varit så enormt trevlig, glad och äkta på något sätt. Det skulle bara vara så skönt om jag för en gångs skull kunde få det jag vill ha.

L