Va grymt trött imorse, efter konstiga drömmar och fortfarande väldigt ont i höger arm. Känns som att armen domnar bort å ut i lillfingret. Morgonrunda i sedvanlig ordning och sedan frukost. Mellan 12-14 ca var jag å tränade passivitet me Fellini tillsammans me Carina, Linn, nån människa me Springer å vovven Doris. Va heter ägaren Carina? Fellini skötte sig hyggligt, pep iofs väldigt mycket å gjorde några försök att flyga upp. Han tyckte inte om å bli omkullkastad, men jag tror jag e en bit på väg i ledarskapet för idag så kröp han ihop till en boll å la svansen mellan benena för första gången med mig. Sååå stolt.

Nu sitter jag å slappar framför tv:n å har ärligt talat skittråkigt. Vet inte va jag ska göra direkt. Hoppas Magnus tittar in på msn snart ... så man får nån ljusglimt ikväll ... =O) ...

Puss på alla

---

Kvällens text (gissa till vem *ler*):

---

Nog har jag tänkt att allt det här är nog för bra för att va sant. Ja, en dröm blev verklighet. Och alla andra dom gick bet. Han är min. Han är allt. Han är svår att nå, men han är min ändå. Han kan få vem han vill, men han säger nej till alla utom mig. En gudagåva som himlen sänt som ger mig allt jag vill ha. Det är sant. Han är allt. Han är min.