fellini06

Blev väckt av min morsa imorse. Lagomt irriterande, så satte mobilen på ljudlöst å försökte somna om. Gick inte mer än 15 minuter så ringer människan igen. Å då blev jag på så förbannat dåligt humör, så låg å tjurade å försökte somna men gick inte, så klev upp runt 10.

Ska på AF imorrn å skriva ut lite papper å så för två tjänster jag tänkt söka. Vill så otroligt gärna ha jobb, så det finns inte. Har iaf lyckats få ett extraknäck på några dagar i månaden. Då har jag ju åtminstone fått in foten på ett ftg ... å det e väl en början iaf.

Jag har lite funderingar hur jag ska tackla saker å ting, som det här med killar, å vissa killar. E så jäkla less på å va singel nu, men samtidigt så vill jag inte slänga mig in i första bästa. Men, sen när det väl börjar bli allvar, då backar jag ... märkligt va? Jag tror det beror på att jag e rädd för att släppa på känslorna å riskera att bli sårad igen.

Vill bara vara lycklig, glad å kär och att någon ska känna detsamma för mig

Usch, nu är jag verkligen i en sån period då jag mår så otroligt dåligt över min framtid och ekonomi. Folk ser så lätt på det och verkar rycka lätt på axlarna när de säger: "Du får säkert ett jobb snart". Men fattar dom inte? Hallå? Jag har sökt jobb nu i ... hmmm ... få se, 9 månader ungefär och inte ett enda jävla napp. Jag kom ju förvisso in på den ena av de två utbildningar jag sökt för hösten, men jag kollade upp på csns sida och jag kommer ha gjort upp med mina veckor som jag får söka studiemedel. Så hela sista terminen 2009 samt hela januari 2010 kommer jag vara helt utan pengar. Hur klarar jag mig då? Jag söker jobb, de jag kan söka. Sen säger folk att jag ska söka ALLT. Jamen, va fan, de får ju ändå tänka på att jag inte kan ha ett jobb där jag får jobba 1 timma nån gång ibland och utan något som helst schema eller framförhållning. Jag kan inte heller jobba till en lön, som är lägre än vad jag har i inkomst nu. Begriper folk-satans-idioter inte att jag har hyra och räkningar att betala och behöver även mat för å leva? Använd hjärnan för helvete .... ! ! !

Nu ska jag sitta å se fram emot de tonvis med högar av uppgifter som måste göras för de 4 kurser jag läser under sommaren. Kurser som inte kommer ge mig ett jävla jota, men som jag måste läsa för att få csn.

Tack å Hej ! ! !

Jag vet inte hur långt tid som har passerat, men jag vet att det är något väldigt speciellt med honom. Inombords blir jag alldeles varm, när jag tänker på honom men samtidigt blir jag rädd. För jag vet att vi bara är vänner och om jag släpper ut mina känslor är jag rädd att jag inte kommer att kunna stoppa dom. Jag vet varken ut eller in, ska jag bara låtsas som ingenting och blunda för vad jag känner? Ska jag berätta för honom? Han är en så underbar person att jag vill inte förlora honom. Men jag blir galen av att inte veta ifall jag har någon chans överhuvudtaget? Vågar jag fråga eller ska jag förbli tyst?

I want to be a part of your life. I want to be in your heart.

Linda

Idag har ja äntligen fått träffa min underbara Erika. Vi fikade på Barista. Precis som hon skrev i sing blogg, så var ne dyrt, men gott som attans. Vi shoppade också, å för en gångs skull shoppade ja mer än henne ;O). Nu har ja precis käkat pasta me köttfärssås. Längtar tills imorrn då ja får bege mig till gymet igen. Har blivit lätt beroende av gymet nu.

Ja funderar så mycket va ja vill och va ja känner. Vet att de e känslor som ja inte borde ha å ja e rädd å förlora honom om ja öppnar mig å visar va ja känner å tänker. Det e känslor som vuxit fram dag för dag, allteftersom vi lärt känna varann. Ja kan inte släppa taget om honom och ja vill så gärna ta reda på va som finns där nedanför bergssluttningen. Men, ja e rädd å förlora fotfästet och falla.

Låten nedan e iaf tillägnad honom. Du betyder så mycket för mig. Tack för att ja får vara en del i ditt liv å tack för att du vill vara en del av mitt liv.

Puss å Kram

Det e märkligt hur saker och ting kan förändras så fort. Jag har kommit över allt som har med Magnus att göra, förvisso fortfarande sårad, särskilt efter det han gjorde nu senast, men det finns inga varma känslor kvar för honom. Så, alla underbara vänner, särskilt du Erika, hade rätt, som så många gånger förr: Det tar tid att läka, men det går över, och det visste ja också att det skulle göra så =O). Tack för att du funnits där vid min sida i med- och motgång.

Det finns personer i mitt liv som ja bara måste ha kvar. Personer som ger mig så mycket glädje och mening i mitt annars ganska så tråkiga liv. Ja har hittat en vänskap så värdefull att ja aldrig vill släppa taget ... men ja undrar hela tiden över var denna resa ska ta mig? För ja tycker så otroligt mycket om honom. Ja blir så glad och varm inombords bara ja tänker på honom. E de så sann vänskap ska vara, eller e det nåt mer? Vet inte om ja vågar eller vill veta svaret på de, med risk för att bli besviken igen. Sägs det inte att vänskap e värt så mycket mer? Ja vet bara att ja inte kan släppa taget.

Tillägnad en speciell person:

Måndag och tisdag har ja klivit upp tidigt, för att sova på bussen ner till Härnösand. Där har ja haft föreläsning på Mittuniversitetet, i en kurs - Bild & Sprakande Färger. Oerhört rolig kurs och lärorik, för mig som älskar konst, design osv. Men, eftermiddagarna blev ju lite tröttsamma. Var dock inte ner idag som tänkt, eftersom ja mådde ganska dåligt och hade även väldigt ont i magen och levern. Tog mig nästan inte ur sängen, så blev kvar där och somnade om.

Blivit väckt både måndag- och tisdagnatt av ett antal sms, från Peter. Det e Magnus chilenarkompis från Vännäs. Han smsade även ex antal gånger under min vistelse i Härnösand. Fick veta att han hade fått mitt mobilnummer genom Magnus mobil. Sen om han snokat i den, eller om Magnus gett ut det kan man ju bara spekulera i, eller inte. Who fucking cares? Inte efter vad Magnus gjort mot mig. Ja trodde seriöst inte att man kunde må sämre eller bli mer sårad, än ja e nu. Har varit oerhört lessen, inte för att ja känner saknad, utan för att ja känner mig så otroligt kränkt i min integritet och utnyttjad av mina känslor ja haft för honom, Hur en person kan stå och avslöjja det mest intimaste som två personer har mellan varann, förstår ja inte. Att sedan dessutom spä på detta med att hitta på en massa jävla lögner ungefär som att ja skulle va nån jävla hora eller porrskådis, som ställer upp på ALLT, gör inte saken mycket bättre. Att Peter sedan fattar tycke för mig, baserat på detta, gör saken bara ännu stördare. Har bara en sak å säga, Magnus, du kan FAN i mig dra åt helvete. Önskar att ja aldrig träffade dig.

Efter påtryckningar och påtagliga kommentarer från en viss tant, ehm, oj, menar tjej *fniss*, så måste ja ju plita ner nåra rader här i bloggen då. Vaknade 4:00, ställde om klockan till 4:40 för ja var så dödens trött efter att ha legat vaken för länge å surrat i telefon =P. Sov på bussen hela vägen ner till Härnösand (Fy fan vilken tråkig stad). Föreläsningen var superskoj. Vi fick lära oss att måla i akvarell, komplementfärger, svart och vitt m.m. Skyndade mig fort som satan för å hinna me 17-bussen hem till Övik igen, men tro fan att ja missade fanskapet precis. Skoj, NOT, så fick glatt sitta där på busstation å beundra den otroligt vackra (inte alls) omgivningen i underbar Härnösand tills nästa buss, som gick 18:15. Somnade på bussen hem av utmattning. Äntligen hemma nu å ögonen känns sönderknarkade ... hmm, inte för att man väl brukar stoppa knark i ögonen eller?

Känner mig så kramsjuk att de finns inte ... Men ja e iaf gla nu och inte lessen längre. Vill skicka en yper-gullig kram till min bästaste Erika å en ännu gosigare kram till en annan person, som bor nånstans neröver landet ... Nej, inte min storebror, även om dom dock har samma namn ;O). Puss å Kram på dig Älskade vän ... å du me Erika, du e inte bortglömd för de ... =O).