Imorse när jag vaknade, var det ett underbart väder ute. Solen sken på en klarblå himmel, fåglarna kvittrade och jag gick och drömde mig bort i min älskling. Mer vår än såhär kan det knappast bli, så jag är så lycklig som man kan bli just nu. Nu är det bara 1½ dag kvar innan Magnus kommer hit och jag har längtat så och tror att det kommer att bli svårt å somna imorrnnatt. Lite som när man var liten å väntade på att födelsedagen skulle infinna sig. Varje gång jag tittar på honom, så slår hjärtat dubbla slag och det pirrar i magen. Det är en märklig men helt fantastisk känsla, som jag inte upplevt på väldigt lång tid. Jag tror att det här kallas för kärlek *ler*. Jag kan inte sluta att häpnas över hans skönhet å hur man kan bli mer perfekt än honom. Inte heller kan jag förstå att han faktiskt är min, att han vill ha en enkel liten varelse som mig. Hur lyckligt lottad kan man bli? Fråga mig, jag vet *ler*.

Har passat på att vara ute extra mycket idag, när det varit sådant toppenväder. Tränade med Fellini och vi körde ett par läggande, som satt klockrent utan att varken behöva göra dubbla tecken eller någon halvhalt. Linföringen gick sämre, då jag tyckte Fellini hade dålig fokus idag. Däremot provade vi för första gången på Hopp över hinder, ett provisoriskt sådant i form av en sådan stenvägklump, va de nu heter. Hoppet var perfa =O).

Nu ska jag slappa lite å se på tv, efter att ha plågat mig igenom närmare 89 sidor i en mycket märklig bok, som heter "Ragtime". Måste läsa denna och recensera, genom min Engelskakurs *suckar*. Snart kommer nog Magnus Online med ... hihi ... Puss på er // L