Hösten närmare sig med skrämmande steg, vilket märks i luften och att det är mörkt ute redan vid tio-tiden på kvällen. Jag är sådan som lätt blir nedstämd och deprimerad just vid årstidsskiftet mellan sommar och höst. Inte blir det bättre av att jag har massor med andra saker att grubblar och fundera över.

Jag har alltid varit av den principen att inte släppa på känslorna och släppa in någon person för fort. Detta med risk för att bli besviken, lämnad ensam och sårad. Men, hur lätt är det att hålla igen på känslor jag haft för någon under så lång tid. När det sedan verkligen är ett faktum att jag befinner mig i samma rum som honom och allt som jag väntat på så länge händer, hur kan jag då låta bli?

Det kändes hur bra som helst med honom, precis som jag hade tänkt mig. Men, var står jag nu och är vi fortfarande bara vänner eller något mer? Jag vill inte fråga, för jag vet inte om jag vill veta, med risk för att jag kommer att bli besviken när jag får det svar jag inte ville höra. Det har varit enklare att hålla avståndet till honom sålänge vi inte träffats, men i samma stund som jag träffade honom, visste jag, då kände jag inom mig att jag var förlorad.

Jag kan bara hoppas att han vill samma som mig och att det här bara är början. Jag kan inte vänta tills jag får träffa honom igen, men vill samtidigt inte vara för på och tjata ut honom. Hoppas bara att han vill träffa mig igen och att det inte dröjjer allt för länge. Jag har bara en fråga ... dejtar vi varann nu eller är vi fortfarande bara vänner? Bara han kan ge mig svaret.

//Linda