Idag har jag haft en av mina sämre dagar. Den olidliga smärtan har åter gjort sig påmind om de sjukdomar jag faktiskt tvingas leva med för resten av mitt liv. Med två sjukdomar samtidigt är det således ytterst svårt att avgöra vilken av dessa som vid tillfället är orsaken till smärtan. Jag har även länge påstått att smärta är en av de symptom som är svårast att beskriva. För mig känns det stundvis som om någon hackar en glödande, elektrisk kniv otaliga gånger i min högra sida. Detta är de gånger jag har som minst ont. När det är som värst önskar jag nästan att jag vore död. Då kan jag inte röra på en endaste liten muskel i kroppen. Jag kan inte ens andas, för så ont har jag då. Ofta har jag också värmesvallningar och ibland får jag panik, då jag inte får åt mig luft.

En gång då detta hände, fick jag 40 graders feber inom loppet av 10 minuter från att ha varit helt frisk och symptomfri. Då kunde jag inte få åt mig andan, och jag trodde jag skulle kvävas. Min bror fick hämta mig och köra mig till KS akut. Där fick jag stanna över natten. Jag låg och skakade och var svår att få kontakt med. Läkarna misstänkte då att jag hade vätska i hjärtsäcken, men proverna visade inget. Det var innan man visste felet med mig och senare kunde diagnostisera mig med Endometrios.

Denna diagnos ställdes av min dåvarande läkare på SÖS, Annelie Gjörels. Hon var ytterst förvånad över att det var Endometrios och även i så stort omfattning och spridning i bukdelen. Detta, då jag inte påvisat de typiska symptom som gäller vid Endometrios. Efter en titthålsoperation, lyckades min läkare med kollegor bränna bort stora delar av endometrium, som hade spridit sig så långt att det uppstått en inre blödning upp mot buken och börjat sätta sig runt organ. Man misstänkte då att det även hade börjat sätta sig runt levern, vilket inte är bra, då jag vidare även har Hepatit B.

Jag har nu gått på en 6 månaders injektionsbehandling med Procren Depot, som ges i sidan på magen. Detta för att lugna ner Endometriosen. Det verkar ha hjälpt och nu äter jag p-piller konstant, utan nåra röda månader ... jippie å prisa gud för att jag slipper det. Alltid något positivt med det negativa.

Det senaste i mitt intressanta liv är att jag väntar på kalleles från Umeå Universitets Sjukhus ... Heter det så? Huddinge Infektionsmottagning skall skicka remiss upp till Umeå iaf, där jag skall genomgå en leverbiopsi, främst för att se hur min lever mår och vidare kunna konsultera med en infektionsläkare vilken form av eventuell bromsbehandling jag skall sättas in på. Detta för att förhindra att min lever försämras i för snabb takt. Sad but true. Man behöver inte va nerdränkt alkoholist för att få skrumplever.

Efter denna sammanfattade, men dock ganska långa sjukdomshistoria kommer en dikt jag tagit fram ur min poetiska ådra och hoppas att detta blir en liten tankeställare till alla ni underbara vänner, som finns vid min sida. Ni ska veta att jag älskar er över allt annat och ni betyder allt för mig. Tror inte att några namn egentligen behöver nämnas, men för säkerhetsskull så gör jag det iaf. Hoppas att ni fortfarande finns vid min sida, trots de mindre missöden som följer mig. Jag söker inte erat medlidande, bara förståelse och en liten tankeställare.

Erika, Carro, Rickard, Carina, Linda.L, Vickan, Maja, AC, Josephina, och Pontus mfl mfl

Om någon känner sig bortglömd ... förlåt ... säg till isf.

När ni ser på mig, vad ser ni då? När jag vänder mig om, vad tänker ni på? Betyder jag mindre för att jag inom mig bär, något som inte syns, men som gör ont inne här? Är jag inte fortfarande densamma som förut? Även om jag ibland tvingas fatta svåra beslut. Även om jag ibland har så ont att jag inte vill se. Fast tårarna vill falla, så vill mitt hjärta le. För jag hoppas och tror att ni ändå finns kvar. För jag vill finnas för er i livets alla dar.