Det e märkligt hur saker och ting kan förändras så fort. Jag har kommit över allt som har med Magnus att göra, förvisso fortfarande sårad, särskilt efter det han gjorde nu senast, men det finns inga varma känslor kvar för honom. Så, alla underbara vänner, särskilt du Erika, hade rätt, som så många gånger förr: Det tar tid att läka, men det går över, och det visste ja också att det skulle göra så =O). Tack för att du funnits där vid min sida i med- och motgång.

Det finns personer i mitt liv som ja bara måste ha kvar. Personer som ger mig så mycket glädje och mening i mitt annars ganska så tråkiga liv. Ja har hittat en vänskap så värdefull att ja aldrig vill släppa taget ... men ja undrar hela tiden över var denna resa ska ta mig? För ja tycker så otroligt mycket om honom. Ja blir så glad och varm inombords bara ja tänker på honom. E de så sann vänskap ska vara, eller e det nåt mer? Vet inte om ja vågar eller vill veta svaret på de, med risk för att bli besviken igen. Sägs det inte att vänskap e värt så mycket mer? Ja vet bara att ja inte kan släppa taget.

Tillägnad en speciell person: