Jao ... alkoholistvarning och Fear Factor nörd, e det så denna lördagkväll skall sluta för mig? Verkar fan inte bättre ... men va fan ... livet e för kort för å diskutera huruvida jag e knäpp eller inte, så skit i å begrunda er i detta. That's it.

Hade en konstig dröm i natt, som jag inte kan minnas, eller så har jag förträngt den med risk för den traumatiska efterföljden drömmen kan ha inverkat på mig. En räddande ängel i nöden ramlade ner på min mage sisådär runt 04 på morronen och tog mig bort från den förträngda mardrömmen. Samtalet varade i ett ex antal timmar, varvat med sms, mms och videosamtal. Fan va trött jag var sen, men det var det värt, eller hur ... ;O). Somnade direkt runt 6 och fick mig ett brutalt uppvaknande, som fick mig att inse att nej, jag hade inte dött å komme till himlen. Fellini ville ut å göra sina hundiga behov, som alltid klockan 7 på morronen.

Promenaden efterföljdes av obeskrivligt besök av mor, far samt förvirrad mormor, som inte förstod vem just mina föräldrar var. Jag dessutom i min yra, groggy värld (förkylning kallas det av normala levande ting), som kunde liknas vid ett "jag e stenhög på LSD", fick med glad min sitta och göra kära mors läxor, som hon inte klarar att göra själv. Så, tja, snart e jag nog inofficiellt utbildad USKA. Yeeeey. Detta firas nu, efter samtliga familjemedlemmars hemgång, med en nysprättad iskall .... neeeej, inte öl, men likasåväl god cider med smaken hallon/lime. Fan, vilken jävla alkoholist hon e nu, tänker säkert de flesta ... men va fan ... läs förstnämnda stycke igen ... så slipper jag förklara mig.



Over and out