Jag har nu kommit hem igen efter vad jag tyckt varit en hel underbar 1½ vecka. Har gråtit i omgångar hela kvällen och sitter bara å darrar i soffan. Vet inte längre va jag ska tycka eller tro. Det gick så fort att jag inte hann me å förstå, men nu är jag åter ensam igen.

Har försökt desperat att nå fram till honom, men utan resultat. Han dizzar mig helt och hållet och jag förstår inte varför? Vad som hänt från igårmorse till nu är helt oförståeligt, tills han kan komma med en vettigt förklaring. Det enda jag kan ana är att mitt sms om hans meddelande på netlog triggade beslutet hos honom. Dock vägrar jag tro och acceptera att han helt plötsligt inte känner något alls för mig, efter allt han sagt till mig och hur otroligt bra det kändes mellan oss då han var här hos mig. Det har kännts oerhört bra då jag varit hos honom också och jag älskar hans barn. Jag såg en framtid med honom och barnen i mitt liv ... en framtid som nu tagit ifrån mig i en handvändning.

Förtjänar jag inte en enkel förklaring? Har han hittat en annan som betyder så mycker mer för honom att jag bara var att kasta åt sidan? Tanken på att någon annan tjej ska finnas vid hans sida där jag varit känns outhärdlig. Han var ju mitt allt och mitt hjärta.

Kärleken sårar och segrar och än en gång går jag ur som förloraren

Linda