Jag ser ingen slut på tårarna och de kommer hela tiden. Det går inte att hejjda och det gör så otroligt ont att jag vet varken ut eller in. Jag som var så lycklig och för en gångs skull på mycket länge trodde att jag äntligen hittat rätt. Inte kunde jag för en sekund tro att jag skulle behöva titta på honom med tårar i ögonen och vetskapen att han inte längre är min. Det gör så ont och jag minns allt, även om vi inte kännt varann länge så gör det ändå lika ont. Jag hade glömt hur det var att vara kär, tills han kom in i mitt liv. Men jag minns exakt hur det känns och bli lämnad ensam, sårad och med så många obesvarade frågor. Nu står jag där igen ...

Tänker han på mig alls? Har han bara raderat mig ur sitt liv, ur sina tankar och ur sitt hjärta? Varför tog jag upp det med meddelandet? Kanske allt hade varit som vanligt och bara om jag hade hållit tyst. Jag försöker verkligen förstå men inget av det här är vettigt. Har aldrig varit med om något liknande tidigare ... det är som att han gått upp helt i rök. Om det är så att han inte riktigt vet vad han vill, att han har mycket och tänka på, varför låter han mig inte finnas vid hans sida för å stötta, så som man gör i en relation. Om jag ändå bara kunde få en förklaring och en andra chans. Jag har ju inte gjort nåt fel, förutom att jag kanske inte är tillräckligt snygg elller nåt? Vad vet jag?

Ta bort all smärta inom mig, jag vill inte ha ont längre. Få stopp på alla tårar som rinner nerför kinderna, för jag drunknar snart i sorgen. Jag vill le igen och känna glädje, lycka och allra mest kärlek. Men, för varje fall backar jag mer och mer och min tillit och förtroende för killar e nästan nere på noll. Han var den första som jag faktiskt känt fullt förtroende och trygghet med. Jag tvivlade inte en sekund på något med honom. Allt kändes så topppen och underbart som det kunde med honom. Jag har inte upplevt något liknande på evigheter och det var verkligen äkta kärlek. Nu står jag ensam kvar medans han säkert redan hittat en ny. Varför?

Linda