Natten som har förflutit har inte varit något undantag från föregående natt. Vaknade hela tiden och sov väldigt dåligt, för att sedan vakna igen 4:34 tror jag det var. Det högg i magen och jag kunde återigen inte stå emot tårarna, som bara forsade nerför kinderna. Kommer jag nånsin att få veta vad som hände? Kommer jag att kunna glömma och gå vidare?

Har försökt att plugga Engelska idag och tagit en långpromenad med Fellini, allt för att skingra tankarna från honom och allt som varit. Träffade även Erika idag och fikade på nya "Barista" i Oscarsgallerian. Det var skönt, för då slapp jag tänka för en stund. Jag är så otroligt glad att jag har så underbara vänner som stöttar mig och finns där för mig, nu när jag mår så dåligt. Tack för att ni finns, Erika, Carro, Carina och Mariette. ÄVen en supervarm kram till Rickard som alltid funnits där för mig, sedan vi lärde känna varann.

Skrev en lång dikt på netlog.se, och det var helt från hjärtat vad jag känner och tänker om honom ... han som jag skulle leva resten av mitt liv med. Nu står jag ensam kvar och har förlorat det som betydde så mycket för mig.

Ett brustet hjärta är svårt att läka
En tomhet är svår att fylla
Men tilliten och förtroendet är svårast att återvinna

Linda